Samling på Nacka Dojo kvart i nio på fredagen för gemensam avfärd i bilar till ARN. Jonathan och övriga anslöt och incheckning och overallsutdelning startade. Viss förvirring uppstod när boardingkorten delades ut och pappa Wallberg stod utan…(även Jocke visade det sig). Hade jag glömt att boka!? Nej, i virrvarret hade de inte blivit incheckade bara. Alla var med. Puh! Väl på planet inser jag hur stort detta är för dessa junoirer, det är pirrigt att flyga och det pratas och skämtas om alla möjliga detaljer. Trots Dash-plan kom vi mycket lyckligt fram till Graz där busstransfer skulle ske till Maribor. Hade arrangörerna uppfattat vårt mail om tider och hämtning? Rätt som det var kom två stressade slovener och berättade på något språk som liknade tyska att bussen skulle vara på plats om ca tio minuter. Va bra, kommunikationen verkar ha fungerat! Bussen kom efter kanske 20 minuter, det var en lyxbuss!
 
Vi lutade oss tillbaka i skinnsätena och färden moit Maribor startade. Vi passerade till vår förvåning staden Maribor och en klättring upp på smala, slingriga vägar startade. Vart var vi på väg? Vi hamnade till slut på en av Maribors skidanläggingar högst uppe på ett berg ovanför Maribor. Men vi skulle ju väga in, äta m m. Skulle vi behöva åka ned igen? Det visade sig att hela tävlingsorganisationen och i stort sett alla tävlande höll till på samma ställe. Mycket bra boende, vi delade ett stort hus tillsammans med bla polacker vilket senare skulle visa sig var något negativt….
 
 
Efter invägningen som gick bra för alla, Anton hade efter bastu en marginal på 2 gram, åt vi en slovensk buffé. Det var måttligt uppskattat av de flesta. Men det gick ned – för vi var sååå hungriga. Efter avslutad måltid drog sig de flesta mot sina rum och Jonathan och jag hamnade på ett halvrörigt coachmöte. Vi förstod att vi redan hade all info som vi behövde och även vi drog oss tillbaka till våra rum. Vi hittade hela svenskgänget i en soffa (som för övrig var min säng också!). Ungdomarna har en härlig gemenskap och alla är schyssta mot varandra, det är härligt att se! Men nu var det dax att sussa!
Alla kom i säng och inget stök från vårat gäng. Sen tror jag andra länder har en annorlunda syn på idrott kontra alkohol och tobak….En rätt påstruken polack skulle bestämt in i ett av våra rum, lite för hög ljudnivå och när väl det hade lugnat sig så började BRANDALARMET tjuta! Klockan var fyra och som ansvarig ledare var det bara upp och kolla var det var. Falsk alarm och av orsak som vi bara kan gissa oss till med rökande polacker i samma hus…
 
Väckning klockan sex, frukost och buss ned till arenan. Tävlingen drog i gång (U18) på utsatt tid och det hela flöt på bra. Det var ett bra arrangemang, bra info kom upp hela tiden men det var bara tre mattor så viktklasserna med våra killar och tjejor kom först igång vid tvåtiden. Då blev det att fyra fighters körde i stort sett samtidigt. Först ut var Anton. Han gick direkt in och dominerade, ledde matchen och vann till slut på fullt hus. Andreas första match var en repris, stor svensk dominas och matchen vanns på fullt hus. Vilken start! Tyvärr gick det sämre för tjejerna, Maxine och Hanna. Båda förlorade sina första matcher trots att de gjorde bra i från sig.
 
Sen flyter matcherna på och Jonathan och jag hjälps åt att coacha. Svenskarna gör bra matcher men ibland möter man helt enkelt en som är bättre. Dagens snyggaste teknik stod Jocke för som ströp en stark fransman (tror jag att det var) stående! Domare, fransman och även Jocke tror jag undrade vad som hände, men poäng blev det! Andreas får WO:a sin