Här hittar du alla information om EKG

Intervjun med Ingemar på kanal 5:s hemsida kan du läsa här.

 

Ingemar Sköld

 
Ingemar Sköld är inte bara Kanal 5:s husläkare, han är även ju-jutsu-expert.

Ålder: 54. Familj: Hustru Annika, illustratör och konstnär, barnen Matilde 28 år & journalist, Zacharias 10 år & trummare, Isak 6 år & ju-jutsu-brottare. Bor: Nacka utanför Stockholm. Äter helst: Gröt på morgonen, sushi från Tosa på fredagar. Dricker gärna: Kaffe och varm mjölk till gröten, grönt te till sushin och Coca Cola efter träningen.

Yrkesbakgrund: Jobbade många år som ju-jutsu instruktör parallellt med medicinstudier som tog 15 år. Var landslagscoach under flera år, startade Nacka Dojo, Sveriges största och hetaste ju-jutsu-klubb. Inom medicin så har jag jobbat som allmänläkare på Gustavsbergs vårdcentral under flera år, varit rättsläkare, läst idrottsmedicin, landslagsläkare inom Budoförbundet och nu hittat hem som psykiater och beroendeläkare. Jobbar som läkare på Maria beroendecentrum. Jag är överläkare på ”Unga vuxna” som är ett fantastiskt program som hjälper patienter mellan 18-25 år som jar tröttnat på alkohol och droger och söker hjälp. Jag är även medicinskt ansvarig för vårt Minnesota-program och så håller jag kurser i mindfulness både på Mariakliniken och Berget (en meditationsgård utanför Rättvik). Jag har även tillbringat fem säsonger som Robinson-läkare i Malaysia och på Filipinerna.

Bästa sjukhusserie på tv: Har aldrig sett någon sjukhusserie. Det räcker under dagen och på jourer, nätter och helger ibland. Enda tv-läkaren jag kommer ihåg är huvudpersonen i den gamla tv-serien Jagad. Den såg jag varje avsnitt av på 60-talet.

Bästa sjukhusminne: Mina bästa sjukhusminnen är förstås 1979, 1997 och 2000 när mina barn kom till världen på förlossningsavdelningen på Nacka och SÖS.

Värsta sjukhusminne: Mitt värsta minne är när jag efter en migränattack försökte förklara min ”vandrande förlamning” för läkaren och han avbröt mig och sa: ”Så där kan man inte känna”. Lite senare sammanfattade han med ”det är omöjligt för mig att säga vad det kan vara, det kan vara en tumör eller epilepsi”. Kombinationen av okunnighet och brist på empati kan kanske vara charmig men knappast hos läkare.

Varför blev du läkare: Min mamma tyckte jag skulle bli barnläkare. Vad skulle jag göra? Man måste ju lyda sin mamma. Min protest blev att bli psykiater. Jag är mycket ledsen över att hon dog för ett år sedan hon för hon skulle varit mäktigt stolt över mig som tv-doktor.